Dessa rader skickade min ex-sambo och hennes advokat, Eva Kullman, in till Tingsrätten. För två månader sedan var vi i Tingsrätten och tog fram ett schema för hur umgänget skulle se ut i juli och augusti. Som följd av att min ex-sambo helt sonika tog min dotter och låste in henne hos morföräldrarna och vägrade låta mig träffa henne, var vi nu tvungna att trappa upp umgänget. Två timmar varje helg och två timmar varannan onsdag som absoluta minimum. Ex-sambon krävde dock att det ska vara med en övervakare vid varje tillfälle. Hon säger att hon inte litar på mig. Mer än så kan hon berätta. Det handlar åtminstone inte om att jag ska vanvårda Kerstin eller att jag ska göra som henne - ta henne och sticka. Får rådet av min jurist att gå med på detta, bara för att visa att vi kan samarbeta.
Onsdagar och varannan söndag ska umgänget ske i min bostad, övervakat över en gemensam kompis som Tingsrätten ringt och fått godkännande ifrån. Varannan söndag i ett boende kontrollerat av kommunen som dock främst är för våldsmän, missbrukare och hemlösa föräldrar.
Onsdagarna blir dock snabbt ett problem då den förutbestämda övervakaren inte kan medverka pga arbete. I över en månad har jag kommit med förslag som hela tiden förkastas. Gått igenom hela bekantskapskretsen som skulle kunna ha möjlighet att närvara. Bett om kravlista på vilka egenskaper personen behöver ha, utan att få svar. När jag letade efter helt neutrala personer så hittade jag en kvinna som jobbar som god man i kommunen. Kan det bli bättre, undrade jag.
Som den idiot jag är så tog jag ut segern i förskott. Jag mejlade över kontaktuppgifterna till min ex-sambo så att hon själv kunde ta kontakt med den tilltänkta övervakaren. Det första svaret jag fick löd kort och gott.
"Det blir inget. Det är för kort varsel."
Över ett dygn är för kort varsel, enligt ex-sambon.
Mitt följande svar lät: "Är det OK om hon är med på onsdag om 2 veckor?"
En del av svaret kan ni läsa överst i detta inlägg. Enligt mig är det ett väldigt märkligt svar.
Hur ska min dotter kunna börja förskolan nu i höst om det inte är bra för henne att träffa personer som hon inte är bekant med? Hur länge ska detta pågå?
Men framför allt - hur påverkar detta hennes utveckling och hälsa?
Det är så fruktansvärt obehagligt att veta att min dotter lever i detta fängelse och att hela kommunen bara rycker på axlarna åt mammans beteende.
